Anglicismer, lånord och falska vänner

Engelskan i svenskan

Ulrika Borking

Slå på teven. Skrolla i nyhetsflödet. Lyssna på favoritpodden. Och snart har du dem där. Anglicismerna, lånorden och kanske till och med de där falska vännerna. Och för att inte tala om pseudoanglicismerna! Men vad innebär de nu igen? Vi tar det från scratch.
 
Anglicismer är ord och uttryck som ursprungligen kommer från engelskan. Det kan handla om grammatiska konstruktioner eller direktöversatta idiomatiska uttryck (talesätt). En vanlig typ av anglicismer i svenskan är så kallade översättningslån. En anglicism som ”ha en bra dag” (have a nice day) skapar väl inga större rabalder, men kanske att uttryck som ”att få huvudet runt något” (get your head around something) sällar sig till de där förhatliga anglicismerna som många stör sig på.
 
Personligen tycker jag att anglicismer som funkar med svensk grammatik och semantik (ords betydelse) kan vara en välkommen språklig krydda – i vissa sammanahang. Anglicismer får ibland slinka med på ett medvetet sätt i content och copy där engelskan med fördel får ”lysa igenom”. De anglicismer som ger oss något av värde brukar ju med tiden anpassas och bli en del av våra egna idiom. Svenskan är för övrigt fullproppad av germanismer (från tyskan), men det var så länge sedan de tog sig in i svenskan så orden och uttrycken upplevs inte som främmande längre. Men för många är alltså anglicismer någonting negativt, till skillnad från lånorden.

Vad skiljer anglicismer från lånorden?
 

 
Kortfattat kan man säga att anglicismer uppfattas som onödiga språkliga lån medan de engelska lånorden oftast ses som nödvändiga. Lånorden är inspirerade av engelskan men till skillnad från anglicismerna anpassas de i olika grad till svenskans grammatik, stavning och uttal. Ord som tejp, dejt och hamburgare (från hamburger, förkortning av Hamburger steak) är nog få som upprörs över. Och det kan ha att göra med att dessa lånord har anpassats till vår svenska stavning.
 
Talspråkligt blir det oftast inga problem med lånord utan svensk stavning, men det är värre när vi ska skriva lånorden (vilket vi översättare och korrekturläsare är smärtsamt medvetna om).

Hur blir det när vi ska böja engelska lånord i plural som inte har svensk stavning? Jag har sett exempel i texter där lånord med engelsk stavning har fått tvivelaktiga stavningsvarianter i form av både kolon och apostrofer när de ska skrivas i plural…

Och om vi exempelvis skriver date istället för dejt – hur bli det då med verbet? Vill du datea mig? (Näe, förmodligen inte om jag skriver så där.) Så, sammanfattningsvis, lånord är bra och de stavningsanpassade är allra bäst.

Falska vänner

 
Och så har vi de där falska, lömska vännerna. Något man klarar sig utan, eller hur? Problemet med de falska vännerna är att orden liknar varandra väldigt mycket beträffande uttal och stavning i de båda språken, men de har helt skilda betydelser. Några självklara falska vänner som kvalar in på min topp-fem-lista är (du minns dem säkert från engelskundervisningen i skolan):

 
Inte minst nummer fem i listan över falska vänner kan skapa oönskade effekter. Jag minns än idag när Håkan Hellström berättade för Jamie Oliver i teveprogrammet Skavlan (2013) att han älskade ”cock-books”…varav Jamie Oliver replikerade:
 
”I have never read a cock-book in my life. But I do listen to the public, so if you want cock you can have it.”

Och om vi nu ska vara lite ekivoka kan jag ju i förbifarten även nämna en falsk vän av det norska slaget. Den svenska synden i all ära, men har du hört talas om ”det norska samlaget”? Samlag på norska betyder helt enkelt ”bolag” och Det Norske Samlaget är ett bokförlag som ger ut böcker på nynorska. Men nog om falska vänner, vi återgår avslutningsvis till anglicismerna och vänder på steken och hittar pseudoanglicismerna.

Pseudoanglicismer

 
En pseudoanglicism är ett ord som ser engelskt ut, men som inte är det. Det handlar om ”engelska uttryck” som bara används här och det förbryllar förstås många engelskspråkiga i Sverige. Jag tänker främst på ordet ”after work”, ofta förkortat som AW. Det låter engelskt, men det används varken i USA eller Storbritannien. Otroligt smidigt uttryck, men om du vill bjuda med din engelskspråkiga kollega får du nog föreslå något i stil med ”how about some drinks?” eller ”wanna’ head to the pub after work?” – inte lika klatschigt, kort och koncist, men ändå.

"Lip Sync for Your Life!"
                  RuPaul

 

Andra exempel på pseudoanglicismer är ord som finns i det engelska språket, men med en annan betydelse än den svenska. Ta till exempel smoking, freestyle och playback – låter ju busengelskt, eller hur? Men om det är festklädsel, bärbar kassettspelare och förinspelad sång som avses, får man vackert slänga sig med dinner jacket (Br.E.)/tuxedo (Am.E.), walkman och lip sync istället.
 
Jag älskar språk och i synnerhet det engelska språket som jag ju också översätter från. Men som svensk översättare måste jag passa mig så att jag inte låter det engelska språket (mitt källspråk) färga min svenska (mitt målspråk) i för stor utsträckning. Jag vill skapa översättningar, text, copy och content som fungerar optimalt i den tänkta situationen. Ibland behöver jag frigöra mig från källtexten i mycket hög grad och i andra fall är det en fördel att ligga så nära som möjligt i översättningen. Det finns ingen standardlösning – alla texter kräver sitt, men kul är det!

Lästips från Institutet för språk och folkminnen (Isof):