Känner du till Bouba och Kiki?

Ulrika Borking

Kopplingen mellan språkljud och sinnesintryck

Hur vi associerar vissa ord till vissa känslor kan vara väldigt individuellt. Men det finns kopplingar mellan språkljud och sinnesintryck som verkar gälla för oss alla – oavsett vilket språk vi talar eller vilken bakgrund vi har. En universell effekt i det mänskliga språket gör att vi associerar en viss ljudkombination i orden med en rund form (bouba) och en annan med en spetsig form (kiki). Bouba och kiki är två nonsensord som användes i en känd lingvistisk studie för att demonstrera just detta språkliga fenomen. Det hänger ihop med något som brukar kallas för ljudsymbolik. Vi kan använda särskilda ord för att skapa en särskild upplevelse av exempelvis form i mottagarens hjärna. Viktigt att tänka på i reklamext och varumärkesnamn om inte annat!
 
 
Niklas Erben Johansson är doktor i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet och är en av många språkforskare som beskriver att den här kopplingen mellan ljud och betydelse gör vi intuitivt. Vi bara ”känner” att exempelvis i-liknande ljud låter litet och att o-liknande ljud låter stort och på samma sätt verkar vi tillskriva en spetsig form en viss typ av ord och en rund form en annan typ av ord.

Foto: Sarah Pflug, Burst.

Att ljud i ord (fonem) symboliserar det vi upplever med vår smak, syn, hörsel, känsel och lukt har inte alltid varit något som man intresserat sig för inom språkvetenskapen. Länge var den dominerande tanken istället att språket var arbiträrt, det vill säga godtyckligt. Att stol heter stol på svenska och inte gaffel är helt enkelt bara en konvention, något vi har kommit överens om. En stol hade kunnat heta gaffel och fortfarande syfta på en stol så som vi föreställer oss den i verkligheten.

Foto: Sarah Pflug, Burst.

Den här teorin kan främst tillskrivas den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure (1857–1913). Han lade fram sin teori på tidigt 1900-tal och den blev sedan oerhört inflytelserik. På senare år har språkvetenskapen börjat nyansera synen på språket som något arbiträrt och intresset för sambandet mellan språkljud och ordens betydelse är stort.

Tillbaka till bouba och kiki. Hur gick studien egentligen till? Jo, bilden nedan användes i ett experiment som gick ut på att låta deltagarna para ihop orden bouba och kiki med antingen den spetsiga formen eller den runda.
 

Testet demonstrerade att människor inte godtyckligt kopplar ihop språkljud och form. En betydande andel av deltagarna associerade bouba med den runda formen och kiki med den spetsiga. Och detta mellan så skilda språkgrupper som japanska, svenska, franska och zulu.

Det första bouba/kiki-experimentet gjordes redan år 1929 av den tysk-amerikanska psykologen Wolfgang Köhler (1887–1967) och då användes istället orden takete och maluma. Och du känner förmodligen intuitivt att takete är kikis föregångare och att maluma är boubas?
 
Forskaren Aleksandra Ćwiek vid institutet Leibniz-Centre General Linguistics (ZAS) i Berlin har nyligen lett en studie som omfattade 917 deltagare, 25 språk och 10 olika skriftsystem. Där fann man att 72 procent av deltagarna, på olika språk, associerar ordet bouba med en rund form och kiki med en spetsig. Men det fanns viktiga skillnader mellan språken.
 
Bland de deltagare som talade ett språk som ingår i det latinska alfabetet (de flesta europeiska språken) verifierade 75 procent bouba/kiki-effekten. Av de som talade ett språk med andra skriftsystem, såsom georgiska och japanska, var det istället bara 62 procent. Det fanns dessutom tre språk – rumänska, turkiska och kinesiska – där effekten inte demonstrerades alls.    
 
Detta förklaras med att språk har olika regler för vilka ljud och stavelser som kan förekomma tillsammans. På svenska kan vi till exempel inte börja ett ord med -ng, medan det är vanligt förekommande i sydafrikanska språk. När de ord som används i ett experiment inte stämmer överens med språkets regler, uteblir den tänkta kopplingen mellan form och språkljud.

I turkiska finns det exempelvis ett ord för gullig som låter som ’kiki’, och då kanske man främst tänker på gulliga bebisar eller lamm eller något liknande. Och inte på något spetsigt. På samma sätt finns det ett rumänskt ord för sår som låter som ’bouba’ och smärtan förknippad med ett sår (som ju kan vara ”knivskarp”) utmanar kopplingen till något mjukt och runt. I det kinesiska språket å andra sidan gör reglerna för språkljud att stavelserna i bouba och kiki helt enkelt låter märkligt och främmande.

En annan aspekt, värd att nämna, är att dessa studier inriktar sig på personer med neurotypiska hjärnor. Vissa neuropsykiatriska diagnoser kan innebära att kopplingarna mellan språkljud och betydelse görs på ett mindre typiskt sätt. Men det intressanta är att språkljud inte bara är byggstenar för att vi ska kunna bilda ord, de är betydligt mer betydelsebärande än så.

Foto: Avelino Calvar Martinez, Burst.

Att vi människor associerar vissa språkljud till vissa former, känslor och sinnesintryck på ett liknande sätt
är något som sammanför oss på ett djupt
psykologiskt plan.

Åsa Abelin är professor i lingvistik vid Göteborgs universitet och hennes forskning handlar bland annat om ljudhärmande (onomatopoetiska) och ljudsymboliska ord. Hon intresserar sig även för ljudsymbolism i varumärkesnamn och hur företag använder vissa namn till en viss typ av produkt för att påverka vår konsumtion.
 
På samma sätt intresserar sig Ćwiek (du vet, hon som gjorde det omfattande bouba/kiki-experimentet ovan) för den här typen av ikonicitet – hur betydelse skapas genom likhet mellan ordet, verkligheten och den sinnesförnimmelse som skapas. Inom marknadsföring kan man dra nytta av boubas värme och mjukhet respektive kikis lite vassare framtoning för att skapa varumärkesnamn som fungerar i samklang med produkten. Ćwiek menar att vi bör använda vår förmåga att ”rita med rösten” för att överbrygga kulturella och språkliga gränser.
 
Sammantaget kan man konstatera att det finns något allmänmänskligt och universellt i våra språkljud. Fynden kring bouba/kiki-effekten gör att språkliga, kulturella och geografiska gränser suddas ut. Gör det mig som översättare överflödig? Vi kanske bara kan lära oss att använda något sorts universellt språk som fungerar på alla marknader och i alla sammanhang?

Nja, för att skapa texter och översättningar som verkligen når fram till mottagaren måste vi nog sträcka oss bortom bouba och kiki. Men det är en bra insikt att ha med sig. Och min passion för att jobba med ord, text, språk och kommunikation växer sig bara starkare. Jag får jobba med något som förenar mänskligheten och aktiverar alla våra sinnen – varje dag! Det är gränslöst magiskt.

Länktips för dig som vill läsa, lyssna, titta och känna lite mer:

Mer om Niklas Erben Johansson:
https://www.sol.lu.se/person/NiklasJohansson/

Ett program där Johansson berättar om forskningsområdet ljudsymbolik:
https://www.axess.se/tv/forklara-din-forskning/del-2-av-6-sprakets-mest-basala-ljud/

Avsnitt ur Sveriges Radios programserie Språket i P1 som bland annat tar upp bouba/kiki-effekten:
https://sverigesradio.se/avsnitt/1242142

Mer om Åsa Abelins forskning om ljudhärmande och ljudsymboliska ord:
https://www.gu.se/nyheter/ljudsymbolism-och-avvikande-uttal-intresserar-asa-abelin

Mer om språkforskarens Aleksandra Ćwieks studie:
https://www.science.org/content/article/nonsense-words-make-people-around-world-think-same-shapes
 
https://www.euronews.com/culture/2021/11/28/what-is-the-bouba-kiki-effect-and-what-does-it-mean-for-the-origins-of-language

Artikel från Språktidningen om bland annat språkljud och ljudsymbolik:
https://spraktidningen.se/artiklar/darfor-ar-en-hast-inte-en-gris/